Åsneridning!
I helgen var vi på Bondens dag på Backamo, strax utanför Ljungskile, och där red Einar för första gången! Först ville han sitta på en liten häst, för de såg minst läskiga ut. Men så fort den lille hästen började gå så upptäckte han att det skumpade vääääldigt mycket, och så fick han panik och ville av. Direkt. Ett steg. (!)
Efter mycket hot och övertalande, som "du SKA rida igen! Du får INTE gå tillbaka till mormors iPad och spela Minecraft, du SKA rida! Det känns bara konstigt i början! Du vänjer dig! Nej, inte spela Minecraft istället! Gah!" så fick jag honom att förstå att den högre hästen, i detta fall åsna, inte skulle skumpa som den lilla Shetlandponnyn.
Och det gick! Och han tyckte att det kändes bättre! Korten på åsnan är taget efter att han ridit ett varv, och helt vettskrämd ser han väl inte att vara? Ibland behöver en mor tvinga sitt barn att våga. Åtminstone när hon VET att det bara är nojor. Och jag höll i honom hela varvet, lite trygghet måste jag ju förmedla.. ibland. Ju.
I övrigt var det en mycket fin helg, men eftersom Johan jobbade så åkte jag själv med barnen. Först lördagen, och då varvade jag att ha vagnen och selen, för det är för svettigt att springa efter två ungar. Modigt att ge sig ut själv, sa folk, medan jag mest skulle kalla mig dumdristig! På söndagen fick jag hjälp av svärföräldrarna. ❤️
Bilden ovan är rolig eftersom svärfar heter Rolle. Rolle på en Grålle. Hehe.
Och så träffade vi syster med familj! Så fint! De hade parkerat sin vagn och tog sele de med. Praktiskt och mysigt!
Sen var jag så trött i fötterna att jag hade träningsvärk i vaderna och fötterna i dagarna tre. Eller om det var en förkylning på gång också som gav ömheten. Troligtvis både och! Men vem har tid att vila när man har skola och småbarn? Det får bli om några år! Då, DÅ ska jag sova sova sova ikapp flera dagar! Läääängtar..!