Repfria tassar

Vi gjorde ett besök hos bror Kalle. Dock har Ester aldrig fått följa med tidigare eftersom de inte vill ha repor på sitt parkettgolv. Men just idag var hon tvungen, vi kunde inte lämna henne hemma. Och så slog det mig plötsligt! Jag kunde ju trä på barnstrumpor på hennes tassar, så skulle hon slippa ligga på en filt i hallen med strikt förbud att gå runt i lägenheten!

Sagt och gjort! Ester accepterade faktumet att ha konstiga saker på tassarna, och försöker inte ens sig på att få av sig dem, och bror Kalle är nöjd! Repfritt javisst!

Kanske även hypermoderna och klo-känsliga hem skulle kunna ha hund om de fixade hundskor inomhus? Ester verkar inte ha något emot det iallafall!



Göra om och göra rätt

Jag har ett trick med Ester där jag säger: "knä" och där hon markerar mitt vänstra knä med sin tass. Jag råkade dock göra detta i samband med att jag sagt "stå" till henne så att hon skulle stå ståendes och göra det. Detta har gjort att hon kopplat samman att "stå" betyder att stå på alla fyra och markera mitt knä. Vilket ju är alldeles tokigt fel.

Varje gång jag gjort "tricket" att stå från sittande så har jag tänkt efteråt att jag verkligen måste träna extra på det där med Ester så att det kan tränas bort och tränas rätt. Men det har inte blivit av. Förrän ikväll då Ester pockade på uppmärksamhet. Hon ville ut, fastän hon just varit ute, vilket brukar betyda att hon helt enkelt är rastlös.

Så jag tog en näve godis och satte igång. Jag sa "sitt" och gav godis när hon satte sig. Jag sa "stå", men när hon direkt markerade mitt knä med tassen så backade jag och visade att det inte var rätt. Jag började om igen från att hon skulle sitta, och så stå igen. Jag skyndade mig INNAN hon lyfte tassen att berömma henne, ljudligt så att hon kom bort sig med tasslyftandet. Detta gjorde jag säkert 15 ggr tills jag såg att hon förstod att STÅ betyder att INTE markera med tassen, utan att bara stå.

Det kändes riktigt bra att träna sådär, bara jag och Ester. När man har lärt sin hund alla kommandon man kan komma på och som man tror att man kan lära sin hund (för alla tricks i världen tror jag faktiskt inte att Ester kan lära sig av mig, för mitt tålamod är begränsat!) så blir det lätt att en del kommandon blir lite halvbra. Lite rostiga. Man upptäcker att de inte är EXAKT som man vill att de ska vara, men just när man märker det så finns inte riktigt stunden för att sätta igång och öva och göra om och göra rätt. Och så glöms det bort.

En annan sak Ester gör tokigt är att hon skäller när hon bugar. Det är också något jag behöver klura ut hur jag ska få bort. Antingen tror hon att hon SKA göra det, eller så är hon exalterad.
Göra om och göra rätt. Det är MITT fel att Ester gör fel. Inte hennes. Så måste jag alltid tänka.

Lite småkul i vardagen

Jag har ju under de senare åren haft som en liten stimulansövning för Ester att kunna åka på saker som rör sig. Jag hittade en liten karusell på en av lekplatserna i närheten, och när jag märkte att Ester absolut tyckte det var obehagligt och ville hoppa av första gången jag kommenderade henne att hoppa upp på den så bestämde jag ett mål att under de närmsta veckorna lära henne att kunna åka på den ett helt varv utan att hon skulle hoppa av.


Det gick fortare än jag trodde! Jag tog det i små doser och använde mycket godis och beröm, och till slut kunde jag gå ett helt varv med karusellen utan att hon såg orolig ut och ville hoppa av.

När Ester väl hade lärt sig att lita på mig vad gällde att våga sitta kvar på rörliga saker så var det inte så svårt att även lära henne att sitta i en pulka som drogs av mig. Det tog ett tag dock, eftersom det blir ett ryck när man väl börjar dra pulkan. Men det gick!


Nu kan man ju tycka att det kan verka onödigt att lära sin hund att åka pulka, men faktum är att alla övningar som utmanar din hund att tänka till lite extra är nyttiga övningar! En hund som är van vid att lära sig nytt lär sig också fortare andra grejer som du kanske anser viktigare. Ester VET att jag är ute efter något och lägger därför manken till att klura ut vad och varför. Det är inte pulkasittandet i sig som är vettigt, det är att hon får utmanas och göra något utöver det vardagliga och vanliga. Och att hon känner min fnittriga glädje över hur lustigt det ser ut när jag går där på trottoaren dragandes på min hund i pulka, det gör ju inte direkt saken sämre för henne. Hon märker att hon klarar uppdraget! :)