Dag på bondgård

Idag har jag och syster Elsa, plus vår allas Ester, varit på Guddeby strax utanför Ytterby. Eftersom vår farmor gått bort för inte så länge sen så blev det att gå lite husesyn, ifall att det var något man kände ett extra bultande hjärta för. Jag hittade några grejer, men det kändes så konstigt. Att bara gå och kunna välja något, i någon annans hem. Dessutom gick det inte helt upp för mig, förrän idag, att farmor faktiskt på riktigt inte längre lever. Det känns så overkligt emellanåt. Men det gjorde gott för bearbetningen att känna doften av farmors hem och se det ur en annan vinkel.

Ester njöt av lantlivet och slog dövörat till alldeles för många ggr! Jag skämdes över hur lite hon lyssnade på mig, allt annat var mycket mer intressant! Dofterna av kossor och hö och katter och ensilage och allt. Men hon är lantgårdsdjursäker, hon har inget blod i sinnet eller några rymlingstankar i huvudet, så jag nöjde mig med att hon åtminstone skulle vara där jag var. Vilket hon ju egentligen ändå alltid är, så det var inte direkt svårt att hålla den regeln.


Kossorna gillade Ester, och Ester gillade kossorna. Vi har ju varit där från och till sen hon var liten valp, så hon vet att hon måste vara kolugn och respektfull bland kossorna. ;) En eller två katter jagades dock iväg, tills hon gick förbi en som bara stod helt stilla, och sen var inte katterna heller intressanta. Fler lantgårdstillfällen för Ester tycker jag! Där kryllar ju av katter, och det vore nyttigt för Ester att kunna stå emot lusten att springa efter dem!

Ko-rasen heter Jersey och är den finaste rasen av dem alla tycker jag! Jag gillar när djur har en tydlig svart kant runt ögonen, det är så vackert. Jerseykon mjölkar dessutom väldigt fet mjölk, och har inte överdrivet stora juver, vilket jag tror är hälsosamt för en mjölkko att inte ha. Men så har jag ju vuxit upp med dessa kor på farmors gård, så det är inte konstigt om jag är partisk. :) Men de är fina? Inte sant?

Fundering kring vilt

Jag har ibland funderat över hur Ester egentligen skulle reagera på om det kom ett rådjur eller en älg mitt framför oss, och om hon hade varit lös. För jag tänker, hon reagerar ju inte på hästar eller kor längre? Förr hånglade hon med dem, men nu ignorerar hon dem nästan.

Så vad skulle vara skillnaden mellan att en häst kom framför oss eller om en älg kom framför oss? Doftar vilt så annorlunda eller är det bara för jakthundar doften innebär jakt?

Ibland hoppas jag i hemlighet att ett rådjur kunde hoppa upp och springa iväg framför mig, och att Ester var lös, så att jag kunde få se hennes reaktion. Jag vet ju hur hon är med harar, som hon jagar tills att jag är utom synhåll, och då stoppar hon och kommer tillbaka. Men SKULLE hon reagera på något så stort som ett rådjur eller en älg?

Smådjur verkar tända hennes jaktinstinkt mer än stora djur. Fast hon verkar inte aggressiv mot dem, det verkar snarare som om jagandet i sig är roligt. Som katter, dem jagar hon bara om de börjar springa, och om de springer upp i ett träd så är hennes intresse av jakten över. Hon står inte under och skäller och morrar och spottar fradga direkt, utan kommer tillbaka till mig.

Så, någon som har en aning? Skulle hon reagera annorlunda på en lös häst som på en lös älg?

Uppdatering av halsont

Imorse när jag vaknade så kändes det som om jag svalt min ömma halsklump, den ömmar i allt lika mycket längre. Den känns bara lite rivig. Dock känns den fortfarande från utsidan, men jag kan svälja utan att göra en grimas! Glädje!

Alltså blir det inget läkarbesök idag.

Dessutom, röda veckan började imorse. ;) Snacka om att vara punktlig!