Högt ska det vara!

(null)

(null)

Denna kille testar sig verkligen fram. Klättrar och balanserar och hoppar och har sig. Han vågar inte hoppa från denna plats dock, men ändock ropar han på oss som om han behöver hjälp, och sen när vi kommer så ser han så nöjd ut. Nix, han vill inte ha hjälp ner. Snarare vill han ha hjälp upp, upp på garderoben bakom dörren. Men nej du, Manfred, någon måtta får det vara! 

Älskade bärdon!

(null)


Alltså, att kunna gå till affären "och tar väl med lilleman då" och sicksackar smidigt fram mellan gångarna i affären, småpratandes med barnet på ryggen om allt han ser. Böjer mig ner för att plocka upp mjölk och lägger i kassen och kommer på mig själv med att nästan nynna. Ni vet sådär belåtet "detta är så enkelt!". Han satt där bak, nöjd och glad, och besöket tog 7 min och sen var vi på väg hem igen, med paraply och allt. 

Det är så lustigt, för det är många som kommer in i butiken (jobbar i Gosbutiken) och säger att det är väl försent för dem att bära nu, när deras är över 1 år! Det är så fantastiskt att få berätta att det är ju NU det börjar! Då bärdon kan få vara en fantastisk hjälp för smidiga affärsbesök! No more letande efter bortsprungna ungar, som gömmer sig fnissandes mellan gångarna. Jag älskar att jag lugnt kan prata med mina barn, där de nöjt hänger på. Ingen svettas och shoppinglistan blir avcheckad helt och hållet, och man har har en härlig känsla i magen istället för den där paniken man/jag annars lätt kan få. 🙈 

Tack bärdon! Och det är enda gången jag får bära min lilleman, när vi ska ut. Så det säger jag ju inte nej till! ❤️

Halloween i Markaryd

"Kan ni inte ta vägen inom här sen?" frågade svärmor i Markaryd. 3 timmars omväg, men ehm.. okej. Förhoppningen var att jag skulle kunna gå undan och vila, men maken spenderade större delen av tiden till att sitta på toa och jag spenderade då tiden till att påminna mig om att andas när barnen bråkade. Vila var det ja. Eller inte. 

Men det är roligt när kusinerna kan träffas, och Manfred så tydligt pratar om sin farfar som han tänker på mest hela tiden hemma. Det kan vara farmor också, det är lite oklart då han benämner de som "fafa" båda två. 

(null)

(null)

(null)

(null)

Vi gillar Markaryd, helt klart, och jag hade gärna flyttat dit om inte för att kunna ha möjlighet till avlastning av barnen. För det har vi ingen just nu, och det är nog en del i att jag känner mig stressad. Dåligt samvete över att be om hjälp liksom. Hur blir man av med det?