Om Ester och sånt

När vi var hos veterinären för någon månad sen, det sista återbesöket, så tyckte han att benet såg bra ut och han såg på röntgenbilderna att skelettvävnad hade växt över åtminstone halva makapären (skruvar som sitter i benet) och han trodde att hon skulle kunna vara lös i februari senast. Fram till dess får hon INTE göra explosiva rörelser.

Men en Ester som har mängder av energi har knappast gått att ha helt lugn och stilla, och jag gissar att hennes ben kanske inte blir så rehabiliterat som veterinären lovordade att det nog skulle bli. Och jag spänner mig lite inför tanken att låta henne springa löst och fritt och busa med hundkompisarna med alla de tvärvändningar det skulle innebära. Vi har inte råd att låta henne skada sig igen... :/

För att förebygga det så har jag dock gett Ester extra glukosamin i maten. Hon har glukosamin i sitt foder, då Carrier har det tillsatt i de flesta av sina "vanliga" foder, men jag ger henne extra också. Skulle tro att glukosamin är lika viktigt för hundar som kalcium är för oss? Fast jag vet inte riktigt, kan inte det där så bra.


Vi har köpt Glukomin för hästar, en röd variant med tillsatt tuppkam i som är extra bra mot inflammationer i lederna. Det har ju Ester tydligen nu, så jag tänker att jag använder färdigt den burken och sen övergår jag till den vanliga blå versionen. Utan tuppkam. Innehållet i Glukomin för hästar och hundar är samma, det är bara olika dosmått i dem. Jag ger Ester ett tredjedels dosmått av hästmåttet, för det är lika mycket som hon skulle ha fått om jag hade använt mig av hundmåttet i den andra burken. (har kollat upp detta noga!)

Kanske kan vara en av anledningarna till Esters stora energi! Tydligen ska det vara ett tecken på att glukosamin verkar, att hunden blir mer lättrörlig och får mer energi.

Om vi hade gett Ester glukosamin tidigare, eller åtminstone inte velat runt med foder utan ha hållit oss konstant med Carriers (då typ inga andra foder har tillsatt glukosamin) så kanske vi aldrig hade varit med om korsbandsolyckan, då veterinären sa att den troligtvis berodde på artrosen, som liksom "gnagt" på korsbandet och gjort dem bräckligare. Glukosamin är bra för lederna!

Ett tips är att köpa just pulverformen Glukomin för häst, för det håller längre än att köpa dyra tabletter från Apoteket varje månad. Hellre en burk för 500:- som räcker nästan ett år, än tabletter för 400:- som räcker en månad.

Ester-läge

Nu har det varit tyst om Ester väldigt länge, och det börjar bli dags att uppdatera er om hur det går för henne och hennes knä efter operationen!

Vi har varit på återbesök hos veterinären som utförde operationen, och enligt hans utlåtande och efter vad han kunde se på röntgenbilder så växer vävnaden över skruvarna och allt ser jättebra ut. Hon läker mycket bra, får börja gå i trappor igen och får dessutom lov att gå hur långa promenader som helst. Dock fortfarande i koppel. för att hindra att hon springer. Hon bör inte få vara lös förrän i februari.

Suck! Jag som ALLTID har Ester lös minst en gång om dagen, och nu plötsligt måste hon vara en koppelhund. Men det är för läkningsprocessen, jag vet. Men ändock segt.

När man är van vid lite vardags-action som Ester så blir plötsligt två månader av koppelgående helt galet ickestimulerande. Jag kan inte öva sök med henne, för då springer hon för att leta upp godisarna, och hon får inte busa för mycket, för då rör hon för mycket på sig. Hon ska helst bara slappa. Men hur mycket kan man begära att en hund ska slappa? Jag vill att hon får kuta runt och studsa över stock och sten. Ju.

Hon har äntligen fått följa med ner till Markaryd, efter mycket tjat från Johan, och hon tycker det både är spännande och konstigt. Här finns vi i en lägenhet, och en villa-hund som Ester reagerar så fort det hörs något ute i trapphuset. Hjälp, ska vi verkligen bo i lägenhet i framtiden? Det kommer nog ta flera månader för Ester att lära bort att bli vaktig vid ljudet av att någon kommer utanför dörren. Dags att börja nu, med andra ord.

(Ester träffar Bollen, Johans familjs katt)

Skrapa tandsten?

Jag har bekanta som åkt till veterinären för att skrapa bort tandsten på sin hund. Detta har jag fasat lite vid tanken på, att åka och betala tusentals kronor för att hålla nere tandstenen. För ett halvår sen såg jag på Ester att hon börjat gulna på de övre huggtänderna. Jag läste på om det och fann att det faktiskt var tandsten, och inte bara missfärgning. Skit också, tänkte jag, och andedräkten luktade detsamma. (skit alltså, eller snarare fisk)

Men så tänkte jag att jag kunde ju prova att skrapa bort det själv, med nageln. Jag fick inte bort så mycket, men jag kände åtminstone att det faktiskt var en skrovlig yta som verkade kunna försvinna. Jag skulle bara behöva ett bättre verktyg än min egen nagel. Så jag tog en nagelskrapa, en sån där metallspatel som är lite vassare längst ut för att kunna skrapa av död hud på nageln. Denna började jag skrapa försiktigt med på Esters tand, och det funkade! Det gula följde med, och jag tog bort allt gult jag kunde hitta på Esters tänder. Hon blev som ny i munnen! Och andedräkten blev faktiskt bättre.

Någon här hemma sa att det kanske kunde bli repor på tänderna som drar missfärgningar till sig, men så blev det inte och först nu ett halvår senare behövde jag vara där igen och skrapa lite till. Skönt att kunna sköta hennes munhygien själv!

Hon får dentastix lite nu och då, men jag har inte tyckt innan att de påverkat så mycket på just det gula på huggtänderna. Däremot har det säkert effekt på tänderna längre in, för hon hade knappt någon tandsten på de tänderna. Skönt. Det är inte skönt för en hund att få rött tandkött pga obehandlad tandsten.

Min och Johans framtida hund ska jag vänja vid att bli tandborstad redan från början, så kanske man kan slippa uppkomsten helt! Det borde räcka med bara en tandborste, utan dyra hundtandkrämer. Japp. Det bestämmer jag nu. :)