Igår slog jag min hund

Jag ska ärligt säga att jag igår faktiskt nästan örfilade min hund, ett slag. Det var inte särskilt hårt, men tillräckligt för att både Ester skulle se ynklig ut och för att jag skulle känna mig fruktansvärd.

I ett år har hon inte sprungit omkull någon, vilket är mycket lätt att tro när hon får sina spel och kutar alldeles förbi en. Men hon har inte snuddat, utan sprungit alldeles lagom en bit ifrån, och jag har känt att hon förstått att det inte är okej att göra något annat.

Men så igår, när jag var ute på gatan med henne och hade lite racing med henne (hon skulle sitta och vänta längre ner på gatan, och jag ställer mig längst upp på gatan och ger klarsignal för att springa) så går jag ur vägen, upp på en snövall, för att försäkra mig om att inte bli omkullsprungen eftersom hon ju faktiskt kommer i en otroligt hög fart. Och vad gör hon inte då? Hon dundrar in i mig, uppe på snövallen, så att mina ben totalt viker sig och reflexmäsigt ropar jag "MEN! ESTER!" och så slog jag till henne. Jag slog till henne. Usch vad jag ont i magen jag fick efteråt, vad gjorde jag egentligen?

Jag vet ju att det inte skulle hjälpa med att vara handgriplig, i en sådan situation hjälper det oftast att bara bli arg i ord. Att muttra och visa att man inte blev glad. Men jag blev rädd för mig själv, som i ren reflex smällde till henne? Vad är jag kapabel till egentligen?