Bil-trygg och lant-tur

Kajsa gör preeeecis det som jag vill att en hund gör när man åker bil. Hon lägger sig ner. Hon flåsar inte. Hon bara tittar nyfiket, lugnt, och lägger sig till slut ner. Det är mycket positivt, för det visar att hon inte är det minsta stressad över att åka bil! 


Idag åkte jag nämligen ut på landet med henne, eftersom hon landat mycket bra hos oss. Hon har tydligt tytt sig till mig och det känns som om hon känner sig trygg bara jag är i närheten. Så vi tog en tur till Abbe, bara för att introducera honom eftersom vi kommer att spendera mycket tid där i framtiden. Vi lät dem vara på sitt håll, eftersom Kajsa tydligt var ängslig över denna glada och skällande hund, och efter två timmar av att vara i närheten av varandra men inte hälsa, så kunde hon lugnt traska förbi honom tätt intill. Så det kändes bra! Det kan nog funka! Inget tvång att hälsa, bara vara liksom. 


När vi väl var där så frågade Liisa om vi inte skulle kolla till Esters grav, varpå mina tårar direkt flödade över. Jag kunde inte ens svara på hennes fråga pga klumpen som kom i halsen. 


För där i graven ligger min älskade Ester. Min fina vita Ester med sina vackra bruna ögon med svart kajal runt. Och nu har jag en pudel som jag knappt ser ögonen på... en era av Ester-hund har nått sitt slut, och en ny era av pudlar har börjat. En märklig känsla. 

OBS. Bilden på Kajsa ser uppställd ut, men hon gjorde så helt själv när vi skulle ta kort. Hon ville helt enkelt sitta där och se poserande ut! :)