Den nya nakenbilden

Han har valt så ickeavslöjande bilder att jag känner att jag nog kan med att lägga upp även denna! Här har han bara arbetat på tavlan en dag. EN dag.


Johannes Wessmark is the shit. Eller vad säger man?


Imorgon..

.. kommer chihuahuan hit och vi har bestämt, efter att det verkar som att han är lite mer än bara allmänt sur på vuxna, att om jag inte anser att han är ett hundfall för mig att kunna lösa (om jag får kontakt med honom med andra ord och känner att jag på något plan skulle kunna hjälpa honom rent stimulansmässigt) så får hon ta hem honom igen och så får hans öde bli att somna in. Det går ju inte att gå runt och vara rädd för sin hund, och om det inte finns någon grund för rädslan eller om rejäla traumatiska sår har honom i sitt grepp så är det mest humana att ta bort honom.

Det finns så många som har opålitliga hundar, som ibland kan få för sig att inte vilja bli klappade och då visa detta på ett nafsande sätt, eller bitande, eller ens ett morrande, och jag förstår inte hur man kan stå ut med det. Hade Ester morrat om jag hade lagt mig henne och nästan jobbigt gosat med henne så hade jag blivit rädd för henne. Hela hennes liv framåt. För Ester har ingen som helst anledning till göra något sånt, det är mycket tydligt för henne att det är jag som bestämmer och skulle hon ogilla något jag gör eller tänker göra med henne (som kloklippning) så smiter hon undan lite krypandes, eller så kurar hon istället ihop sig och visar underkastelse snarare än morrar och vill sätta åt mig. Men självklart skulle jag aldrig rått göra henne illa "bara för att", men det förstår ni själva, det var bara en liknelse det där med att ligga på henne och vara jobbig. ;)

Men om han har en anledning att göra som han gör, denna chihuahua, så vill jag visa att jag inte är burdus, han har ingen som helst anledning att morra på mig, JAG är rolig att vara med. Han ska vilja vara med mig. Jag har köttbullar!

Man kan tycka att köttbullar och godis är mutor, men man får tänka på att i djurvärlden är det inte de små och underkastade som fixar mat, och det är knappast de som HAR maten i sin hand. Om jag har mat i min hand så betyder det även att jag har makten över den, och jag ger inte ut den hur som helst. Jag är ledaren, jag är rolig, jag smakar gott, och jag tänker inte kasta ut min mat hur som helst, man måste vinna mitt förtroende och mina "ögon" för att få del av mitt byte. Minsann.

Vi får se hur det går imorgon. Det kan mycket väl hända att hon får åka tillbaka med honom, är han ett hopplöst fall så kan jag inte ha det på mig att han biter folk. Ju. Om någon här på bloggen känner att den vill prova sig på ett möjligt hopplöst fall, eller som kan tänka sig att ha en enmanshund som kanske bara kommer att låta just DIG klappa honom, så säg till. Snarast.

Kärleken till en hund

Jag fick lite dregel på pekfingret förut när jag gosade med Ester och så fick jag en sån varm tanke som jag var tvungen att säga ut högt till mamma: "Mamma, jag älskar Ester så mycket att detta dreglet på mitt finger inte är äckligt, det är bara gullegullegull-Esters!". Mamma skrattade och så utbrast Samuel, för att kontra med något värre: "Nej, Emmy, JAG älskar Ester så mycket att jag låter henne slicka mig inne i munnen!"

Jag föredrar nog dregel på fingret.

Sen såg jag att jag hade Esterhår på byxorna, och tog upp ett litet hårstrå och höll upp i ljuset och sa: "Jag älskar henne dock nästan så mycket jag skulle kunna äta detta!"

Man blir lite knasig när man har hund. :)