Äntligen sömn!
Hurra! I några nätter nu har Manfred faktiskt sovit bra! Igår och idag har han sovit hela natten, till 5-6, vilket betyder att jag också fått sovit! Och blivit förkyld. Men men, det är väl så kroppen gör, hinner ifatt sig liksom.
Men har vi blivit piggare på morgonen? Nej. Men det gör nog sitt på eftermiddagen, för det är då sömnbristen brukat visa sitt rätta jag. Hurra hurra, jag ser ljusare tider! Mitt i snart-höst-mörkret!
Vår stora pojke!
Och Einar har börjat få vara ute på gården själv, kortare stunder, och det har fungerat jättebra faktiskt! Över förväntan! Han åker några varv med sin gröna motorcykel och sen kommer han in, stolt som en tupp över sin självständighet. JAG mår bättre av detta, att våga släppa efter lite på kontrollen. 4,5 år. För liten?