Halloween i Markaryd

"Kan ni inte ta vägen inom här sen?" frågade svärmor i Markaryd. 3 timmars omväg, men ehm.. okej. Förhoppningen var att jag skulle kunna gå undan och vila, men maken spenderade större delen av tiden till att sitta på toa och jag spenderade då tiden till att påminna mig om att andas när barnen bråkade. Vila var det ja. Eller inte. 

Men det är roligt när kusinerna kan träffas, och Manfred så tydligt pratar om sin farfar som han tänker på mest hela tiden hemma. Det kan vara farmor också, det är lite oklart då han benämner de som "fafa" båda två. 

(null)

(null)

(null)

(null)

Vi gillar Markaryd, helt klart, och jag hade gärna flyttat dit om inte för att kunna ha möjlighet till avlastning av barnen. För det har vi ingen just nu, och det är nog en del i att jag känner mig stressad. Dåligt samvete över att be om hjälp liksom. Hur blir man av med det? 


Kommentera här: