Astrid Lindgrens Värld
Det var första gången Einar var där, och han hade mycket frågor under vägen dit: "Mamma, är den Pippi som är där, är det en hon eller han? Är hon lång eller kort eller stor eller liten, mamma? Säg? Hur är hon? Är hon lika stark som Pippi på tv?" När vi väl kom dit blev Einar besviken över att Pippi inte mötte oss direkt innan grindarna, "Varför gjorde hon inte det för, mamma? Varför är hon inte här?" tills hon plötsligt dök upp i Bullerbyn och lekte kull med några barn som jagade henne. Jag hade förklarat för Einar i bilen att den Pippi som vi kommer att träffa inte är den riktiga riktiga Pippi, för att försäkra mig om att han inte skulle besviken, och därav frågade han alla frågorna ovan. Men när han såg Pippi så blev han en helt annan pojk! Modiga Einar blev plötsligt superduperblyg och fick en alldeles salig blick över att se Pippi! Och likaså när han fick se alla andra karaktärer. Så fint att se, och tur att han inte blivit förstörd av min spoileralert i bilen!
Det var stressigt ändå dock, då Johan fick magkatarr och mådde bajs och jag fick ta över ansvaret ändå. Men det var ändå läkande att se att barnen hade så roligt, särskilt Einar!
Allt som allt fick vi åtminstone GJORT något, något mysigt. Något JAG velat göra länge, för att JAG uppskattar sånt här. Så.. visst ska man vara egoistisk när man behöver ta det lugnt? Då borde detta godkännas som avslappning. 😜
skriven
Absolut! Det du mår bra av är toppen; då tankar du positiv energi även om du gör av med lite också:)
Jag känner likadant med hundarna (som du när du ser barnen ha roligt); när jag har mått som mest dåligt är det hundarna som har fått mig att glömma all skit för en stund <3.