Ett lugnare besök
Fredagens fredagsmys inhandlades under betydligt lugnare former, och känslan efter handlandet var inte uppgivenhet och misströstan utan snarare glädje och stolthet över hur smidigt allt gick. Bärsele för större barn är nog det absolut bästa som uppfunnits! Det finns en storlek till, preschool, som jag tänkt byta ut Manfreds standardsele till när han vuxit sig stor nog att använda Einars sele. Då får Einar ta preschool-selen och vi kan fortsätta ha trevliga guldstunder med Einar på ryggen, babblandes i örat på oss men dock ej springandes. Skönt!
När Einar väl vill ner så är det bara att ta ner honom och sen knäppa spännena om midjan, så är selen ur vägen tills det är dags att bära igen. Utomhus använder jag definitivt mina selar mer än sjalar, och skulle jag behöva välja mellan sele och sjal så är det definitivt mina Tula-selar som absolut inte under några omständigheter får lämna. Aldrig någonsin! Viktigare vardagsverktyg får man leta efter!
Det är tack vare sele och sjal som Manfred nu läggs kl 19.30 på kvällarna och att det faktiskt funkar, trots att han inte tar napp eller har snutte. Jag har slutat att somna honom vid bröstet, för att vänja bort att ammas till sömns, och det hade inte funkat alls utan dessa bärdon. Han somnar inom 10 min, oftast inom 5, och sover då så djupt att han kan läggas över i SIN säng, vilket inte kunnat göras när han somnat vid bröstet då han varit mer lättväckt. Tacksam är ordet! Ergonomiskt bärande har räddat oss många gånger om!