Amning i bärsjal
Yes! Äntligen vågade jag mig på att amma i bärsjalen, och det gick! Jag har ganska stora och plufsiga bröst och var rädd att det inte skulle gå, men som synes ovan så gick det bra ändå.
Sen lättade jag på sjaländarna och drog tills han var i pusshöjd och där somnade han sen djupt. Mätt och nöjd.
För varje ny grej jag provar desto mer tacksam blir jag att jag alls börjat med ergonomiska bärdon! Så fantastiskt att kunna ha sitt barn så nära nära och inte bli trött i armarna. Efter sjalträffen igår så vill jag ha en ringsjal, en kortare långsjal och en Tula Toddler-sele (en sele för större barn, som Einar). För ja, jag vill kunna bära Einar på ryggen framöver! Det är så mysigt!
Förr hade jag tänkt att man skämmer bort sin treåring om man bär och bär hela tiden. Ungen kan ju gå! MEN! Ungen kan gåstrejka också och lägga sig ner i protest. Och ungen kan skrattande springa iväg och gömma sig med en svettig och arg mamma efter sig. Nej, då är det OTROLIGT smidigt med en bärsele där jag vet var jag har honom och dessutom kan prata med honom om allt som vi ser. Pedagogiskt och säkert. Som treåring kan jag inte förvänta mig att han kan styra sina impulser att trotsa riktigt ännu, och det är en fas han snart vuxit förbi. Så tills dess gör vi det så smidigt för oss som vi kan. :)