Snabb okorrekt avläsning

En lustig sak hände förut när jag och Kerstin stod på spårvagnen påväg mot Centralstationen. Vid Brunnsparken kom det på ett helt gäng med folk, och det blev lite bökigt med vagnen och lite så. Mitt i allt bök så hör jag att en kille säger: "hej!" till Kerstin, men hon svarar inte. Jag antog snabbt att han var förståndshandikappad och förmodligen sade hej till vemsomhelst bara för att. Återigen sade han hej, och ännu en gång, och eftersom Kerstin inte svarade så började jag dels tycka synd om Kerstin som behövde stå ut med detta obekväma hejandet från en främling, och dessutom så SÅG killen normal ut och jag tyckte synd om honom som med andra ord uppenbarligen bara var halvt normal.

Men vid det fjärde hejandet så tittade Kerstin upp och sken som en sol: "nämen HEEEJ!"

De kände tydligen varandra, mycket väl, och vips försvann hans stämpel som förståndshandikappad.

Lustigt, vad snabbt man dömer människor? Och vad lite som ska till för att dömandet genast ångras?