Amning och ludenhet
Det är så fantastiskt att sitta här med denna lilla varelse, alldeles luden och med hormonplitor som kommer och går lika fort som jag blinkar.
Och idag kom mjölken på riktigt, som väntat (tredje dagen), och jag har alltså nu både ont av såriga vårtor OCH av sprängfyllda boobs. Tredje dagen brukar även innebära att man gråter av allt och ingenting, av vacker himmel som av att man vill ha te men inte orkar ta sig upp ur soffan. Min dag började med att jag grät av bröstsmärtan, och jag skrek "jag vill inte! Jag vill inte! Jag vill inte! AJ!" när morgonens amning skulle ske. Men jag vill ju. Det enda som hjälper är ju att amma. Eller handmjölka.
Det är inte lätt att vara nybliven mamma (igen), men det underlättar att veta att det kommer att bli bättre. Första veckan är värst. Detta ska gå, detta ska gå, detta ska gå...
För mat får han i sig. Uppenbarligen. ;)
skriven
Åh vad söt han är! Vilken lycka för er:) Jag kan tänka mig att smärtan är värt det i slutändan...