Bichon Havanais

Alltså, jag blir bara mer och mer tokig över att inte ha hund. Det är en så stor del av mig, och när Ester gick bort så försvann den hobbyn jag haft i 7 år. Vad skulle jag göra nu? Alla andra av mina intressen har liksom tappat stinget, tappat inspirationen, och jag bara vet att det är pga Ester. Eller avsaknaden av Ester. Einar är helt underbar, men han är ingen hobby, och jag vill inte ha honom som en hobby. Jag behöver ett projekt, så är det bara. 
 
Det med Kajsa började så fel, hon hade så många betydande brister att mina framtidsplaner liksom föll. Hon var inte trygg, kissade ner sig när hon blev rädd och kissade ner sig när hon blev för glad. Förutom öronproblemen. Och den där inkontinensen är svår att träna bort, det handlar ju inte direkt om rumsrenhet, utan om brist på trygghet i sig själv. Hon hade ingen trygg mamma, utan en rädd mamma, och det speglade av sig tydligt på Kajsa. Så jag vet det till nästa valp, att det är SÅ viktigt hur mamman är, hur hon fostrat sin valp och hur hon själv reagerat på saker och ting och visat för valpen.
 
Så att vi ska hund igen, trots att det kraschade med Kajsa, det är det ingen tvekan om! Den korta tiden vi hade Kajsa så märkte Johan hur jag levde upp igen! "Livsgnistan" tändes, jag var Emmy igen! 
 
Johan vill ha en Corgi, fastän han är allergisk, men jag har börjat (sen 6 månader tillbaka) att intressera mig för rasen Bichon Havanais. Den är liten och lagom, smart med mycket energi men med en bra avknapp! Rasen ska vara mycket barntålig, social och glad i allt och alla, inte överdrivet vaktig och ingen jakt. Det skulle passa oss perfekt, i väntan på den där Corgin i framtidens framtid. 
 
 
Helst vill vi ha en omplacering, som redan är rumsren, men hur gör andra för att få sina valpar rumsrena i en lägenhet? Det BORDE gå? Jag kan ju inte jämföra med Kajsa, för hon KUNDE ju inte hålla sig, pga inkontinens-grejen. Vad säger ni? Satsa på valp och vara lycklig över att äntligen ha hund, eller vara nedstämd och ledsen och vänta och vänta och vänta tills en rumsren dyker upp och vi har trädgård?
1 Anonym:

skriven

Vi hade valp i lägenhet och det gick lätt att få henne rumsren. Vi hade inga barn då, så det var ju bara hunden som skulle ut. Sen fick vi två barn tätt och då tyckte jag att det blev för jobbigt att ha kvar hunden, det är ju mkt enklare m hund när man har hus och trädgård. Kram Rebecka

Svar: Jo, det är ju det, men samtidigt kommer vi ju inte bo här för evigt! Och det är ju ingen stor hund direkt, så det blir inte så tunglyftat i trapporna... egentligen. (ger mig själv positiva anledningar)
Emmy

2 Annie:

skriven

Jag har haft lättare att få mina hundar rumsrena i lägenhet än vad syrran har haft med sina trots att de har trädgård. I lägenheten har man ju rutiner och måste 'gå ut' konsekvent när det är dax, vilket mina hundar också har lärt sig:) Sedan hade jag en tidning i lägenheten valpen kunde gå till och den tidningen flyttade jag sedan mot balkongen så att valpen började gå till balkongdörren-och då också 'sa' till mig - när det var dax. Jag tror du hade otur med Kajsa - vissa hundar har ju helt enkelt svårare för att bli rumsrena:(

Svar: Tack för stödet, Annie! Det kommer ju att bli svettigt, för jag måste ju ha med mig Einar ut också, men då kanske tidningspapper hade varit bästa lösningen i början!
Emmy

Kommentera här: