Vilken dag! Wow, underbara du!

En kompis fick ett tidigt jobbuppdrag till Strömstad och frågade om jag ville hänga på som sällskap i bilen. Jag funderade, vad skulle jag göra i Strömstad medan han utförde sitt jobb? Hmm.. jo! Bolivia (Becki) bor ju i Strömstad! Så, efter ett snabbt sms och ett snabbt svar så var det bestämt med glädje att jag skulle komma upp och hälsa på lilla älskade svarta Becki!

Vilken dag, vilken total glädje att träffa henne igen! Hon blev alldeles tokig, det var mycket mycket mycket tydligt att hon kände igen mig. Hon var helt överlycklig, nästan gnäll-lycklig, över att träffa mig. Vi kramades där på golvet i lägenheten, och oj vilken ooootroligt ljuvlig hund de har fått! WOW! Vilken tjej, så lik sin mamma och redan väldigt duktig på att vara passiv! Och vad gott hon luktade, jag kunde knappt få näsan ur pälsen på henne! Mumsunge!


(Akta er så att jag inte köper tillbaka henne, jag blev totalt såld!)

Eftersom de skulle på valpkurs idag, och jag inte visste när min kompis skulle vara färdig med sitt jobb, så blev det vips att jag följde med till valpkursen! Där stod jag, och kände mig riktigt stolt över hur duktig hon var. Trots att hon bara är 14 veckor, så är hon mycket modig och mycket lugn i jämförelse med de andra hundarna som sprätte runt och knappt kunde sluta dra till varandra. Visst, valptemperament och unghundstemperament går inte riktigt att jämföra, men hennes av-knapp var mycket tydlig. Jag tror på Becki, även om nosen gick i backen lite väl mycket emellanåt. :) Massor av goda hunddofter ju, känner ni inte?

Medan valpkursintruktören stod och var koncentrerad på att hjälpa de andra, och se hur långt de kommit med "sitt kvar" "stanna" osv, så gav jag min valps ägare lite småtips om hur man överförtydligar ett kvarstannande så att hunden får ett förtroende som byggs upp. Att om man känner att det funkar, men att det inte funkar helt stadigt även när man är utomhus, att man då får börja från början. Ett steg i taget. Säg "sitt" och "stanna" och visa tydligt med handflatan och upprepa "stanna", ta ett steg tillbaka och så långsamt fram och ge beröm och belöning. Sen, eftersom man ju innerst inne vet att valpen förstår vad som är meningen med ett "stanna", så kan man utöka ganska snabbt. Ta två steg bak, fortfarande med ett tydligt handtecken och upprepandet av "stanna" en gång till. Långsam tillbakagång, för att inte uppmuntra att valpen blir för glad över tillbakakommandet och därmed kanske ställer sig upp, och beröm och belöning när man väl är framme. Ge godis underifrån, inte ovanifrån, annars uppmuntrar man nästan till att inte ha alla fyra tassarna i marken. Sen utökar man, i detta fallet gick det snabbt eftersom hon snabbt fick förtroende för mig och litade på att jag hade en tanke med övningen, och när man kommit typ 5-8 steg ifrån så kan man nästan snurra runt ett varv, hoppa upp och ner eller flaxa med armarna, och sen långsamt gå tillbaka och beröm. Gör man detta så här övertydligt så förstår hunden vitsen med att stanna, man kommer ju tillbaka och inget godis ges om inte man faktiskt sitter med rumpan i backen.

Därefter, när man tränat klart de korta övningarna, så är det jätteviktigt att ha ett slutkommando, ett frikommando, för att få en hund som litar på dig totalt. Och även för dig att känna att du kan lita på din hund, att du har kontroll. Att ha kontroll betyder ju också att du kan lösa hunden från sin uppgift, på DIN befallning. Och oavsett det är en valp eller unghund eller vuxen hund så är ett frikommando mycket givande att ha! Att prova emellanåt, på promenader, att "kom" och "sitt" och sen ett glatt och uppmuntrande "varsågod!" som innebär att hunden är fri att få lukta runt igen, är nyttigt.

Så enkelt, så självklart, kanske att jag borde starta en egen liten hundkurs? Det är så roligt att ge enkla tips som kan hjälpa någon så mycket i vardagen! De sög åt sig mitt tips, och provade själva och det gick jättebra. Att börja smått och utöka, massor av ggr. Fastän man tror att valpen kan så bör man upprepa en gång till, att börja smått och utöka, för att få förtroendet. Valpkursledaren såg när jag visade ett tydligt stanna på ett liggande, och hon berömde och sa att det var alldeles korrekt. Bra timing i allt, och tydligt med handsignal. Det kändes bra att bli bekräftad! Och vilken hund att bli bekräftad med! Åh, underbara Bolivia! Lycka till med henne, och ring om ni behöver uppmuntran i träning! TACK för att jag fick njuta av att träna henne!




1 El Desesperado:

skriven

Du menar såhär ???

2 Emmy:

skriven

Äsch, du får ju inte avslöja att jag tjatat på dig om att skriva en kommentar! :) Jens. Så, nu vet alla att El Desesperado heter Jens. :)

3 El Desesperado aka Jens:

skriven

AAAH, DU FÅR JU INTE AVSLÖJA STÅLMANNENS HEMLIGA IDENTITET !!

;)

4 Emmy:

skriven

Haha, förlåååt så heeemskeligt mycket. :)

Kommentera här: