Snuvighet och crêpesdags
Eftersom jag är sjuk och har umgåtts med Marcus som i sin tur förmodligen drabbats av samma virus som jag, från vem vi nu fick det, så har även han varit sjuk. I princip lika länge som jag, och med samma symptomförlopp som jag. Så, hans hemmavarande från jobb har kunnat tillbringas här i Älvängen så att sjukheten känts lite roligare och lite pratigare än att bara ligga i säng och vänta ut tiden. Att vara seg människa tillsammans med en annan seg människa är fett bättre än att vara seg ensam. Åtminstone om man är huvudvärksseg och inte orkar fördriva tid med varken tv eller bok.
Mammas smörgåsgurka har gjort Marcus mycket lycklig under hans två sjukdagar här. Hans ögon lyste av nostalgikänslor sen när hans farmor lagt in smörgåsgurka för mååånga år sen. Det är en viss känsla i hemmagjord smörgåsgurka, det räcker att lukta i burken så blir man överbevisad om vilken som smakar godast. :)
Förutom gurkätning har vi gjort crêpes! Egna crêpes med köpt tzatsikiröra och grillad-kyckling-bitar och hackade tomater i. Det blev faktiskt riktigt gott, nästan som en sån där rätt man har som förrätt på fina fester eller bröllop, fast med skillnaden att vi här faktiskt åt oss mätta på den. :) Inga centimeterkorta rullar, utan pannkakslånga rullar. Mums.
(Samuel sa faktiskt "mm, de var ju riktigt goda!" innan bilden togs, så ha överseende med knasig tonårs-min)
skriven
Ja, så mycket trevligare att vara sjuka tillsamamns =) när vi ändå verkade ha samma förkylningsvirus...
Jag funderar på om nässlan märktes i pannkakorna, tänkte du på det när du åt? Den måste ju gjort dem lite extra nyttiga i alla fall ;)