Snöig promenad

Igår skulle jag ju plugga, men barnen vaknade efter en kort stund och pluggtid blev obefintligt. Istället satte jag igång en pulled beef i lergrytan och efter att den åkt in i ugnen så tog jag på barnen ytterkläder för en liten promenad i snön. Jag tänkte att jag och Einar skulle försöka hitta någon skogsdunge där vi kunde hitta någon trevlig backe att åka pulka i, och eftersom vagn bara skulle krångla till det för oss så slängde jag upp Manfred på ryggen. 
 
 
Så smidigt att ta sig upp genom snåriga skogsdungar och leta efter djurspår med Einar, och Manfred bara hänger på och andas in underbar uteluft. Einar letade efter monsterspår och utbrast plötsligt framför en liten snöhög: "titta mamma! monstret har kräkts!" Oh, trevligt. 
  
 
 
Någon pulkaåkning blev det inte så mycket av dock, då vi inte hittade så passande backar och då Einar hellre ville leka i alla snödrivor "måste fånga monstrena, mamma!". Monstrena fick oändligt många snöbollar kastade på sig, och blev sen låtsasburna in i olika fängelser. Jag minns från när jag var liten att stora snödrivor var roligt att leka i lääänge! Mindre kul att stå och vänta och känna att Manfred börjar bli otålig på ryggen. Kände mig som en mycket dålig mamma som fick tjata på Einar om att avbryta leken bara för att JAG ville gå vidare. Otålig mamma. Suck. 
 
 
Och Manfred har Einars gamla mössa på sig, en mössa som min äldsta syster stickat. Så fin! Och den gör sig så fint på bild. Lika fint som Manfred gör sig. :) 
 
 
 
 
1 Annie:

skriven

Hemstickade/virkade mössor är bäst!

Svar: Japp! Och sötast!
Emmy

Kommentera här: