Saknade stunder
Vi har verkligen kämpat de senaste dagarna med att dra ner på amningen. Eller snarare: JOHAN har kämpat. Han har haft Manfred själv i fyra nätter (främst för att förbereda inför min spa-natt) och jag har sovit borta för att inte följa mammahjärtat om Manfred skulle bli ledsen nattetid. Och Johan har INTE haft lätta nätter! Typiskt nog.
Jag känner mig så dividerad i detta med amningen. Jag vill dra ner för skolans skull och för förskolans skull och för alla andras skull, men för Manfreds skull så känns det snarare som jag skulle behöva fortsätta. Han har ett stort trygghetsbehov och utan napp så är det jag som gäller.. och brösten.
15 månader är han nu, och min plan har varit att helt ha slutat när han är 2 år. Alltså 3 januari. Det är lång tid kvar! Ändå känner jag mig stressad. Omgivningen säger nästan att jag får skylla mig själv som sover dåligt om jag fortfarande ammar hela nätterna igenom. Men vi försöker faktiskt. Faktiskt. Men vi försöker även få trygga barn.
