Middagshjälp

Alltså, Einar var lite uppe i varv och jag skulle laga mat, så jag frågade om han inte ville sitta och skära lite skinka till makaronipuddingen. Självklart ville han det, och jag förväntade mig väl att det skulle vara typ all hjälp jag skulle få. Ibland börjar han helhjärtat men ger sen upp efter en kort stund. Denna gång dock, denna gång ville han vara delaktig i allt, och eftersom det var en alldeles vanlig makaronipudding så var det ju perfekt Einar-göra. Bara att ösa i allt i formen liksom! Skinka, gårdagens pasta, broccoli. 
 
 
Äggstanningen ville jag dock fixa själv, men Einar fick hjälpa mig att vispa runt lite och att hålla koll på hur många ägg jag hade i. "Vi ska ha 5 ägg. Hur många har jag haft i nu? Hur många behöver vi ha i till om det ska bli 5?" Lite matematik mitt i allt, vilket Einar börjat få upp ögonen för lite nu.
 
Men summan av kardemumman: det var verkligen fantastiskt, på riktigt, att ha med Einar i köket. Normalt känns det lite stressigt, men det var innerligt supermysigt. När maten var färdig och vi satt och åt så sa Einar: "Den här maten var JÄTTEgod! Det kan vi baka mer gånger?" Gissar på att vi får satsa på fler rätter som är lätta för Einar att hjälpa till med. Alternativt äta väldigt mycket makaronipudding. 

Kommentera här: