Att handla med skitungen

Att handla med Einar är ett svettigt göra, och jag ångrar mig varje gång! (om jag inte råkat vara förutseende och tagit med bärsele) Han lovar dyrt och heligt att han minsann absolut ska lyssna på mig och vara en duktig och lugn pojke, och inte springa och gömma sig och inte göra det och inte det och inte det. Sen slutar det ändå med att jag får leta efter honom där han sitter bakom något hörn och fnissar över att han gömt sig. 
 
Idag hade han bestämt sig för att han ville ha en gummiödla, och eftersom att jag sa nej ("du får önska dig den till din födelsedag?") så sprang han till kassan och ställde sig fnissandes på andra sidan kassan. Med ödlans svans hängandes och svängande i handen, upp och ner, så att det såg ut som att svansen snart skulle brista. Jag dog pinsamhetsdöden, nästan. Ni kan ju tro att jag blev arg, för är det något som är värre än ett "normalt" barn som ligger och skriker argt över att det inte får som det vill så är det ett barn som SKRATTAR åt att han minsann tänker göra som han vill. 
 
Sen gick det bättre, vi fixade de sista varorna och Einar hjälpte mig att bära ett paket blöjor genom att släpa det över golvet genom hela butiken. Sen fastnade han vid serietidningarna, och kunde inte slita sig från alla spännande Pokémon-bilder och Minecraft-reportage. Allra sist hittade han en jättespännande tidning som han satte sig ner att läsa med ett "åh, denna är bra, mamma!": 
 
 
Han verkade genuint intresserad av att titta på siffrorna, som om han funderade över ett samband, VARFÖR är där rutor med siffror i? Till slut fick jag maka på honom och säga att han faktiskt kan önska sig den i födelsedagspresent, för det är inte långt kvar nu. 19 mars är det hans 4-årsdag, och ni kan ju tro att han ser fram emot att vara 4 år! Då får man ju fyra godisar på lördagarna, och DET är inte fy skam det inte! 
 
Vi kan ju hoppas att detta året innebär en viss mognad. En viss någon får gärna lugna ner sig en smula, få lite färre myror i baken, typ. Dock är han seriöst världens roligaste kille, som överraskar konstant med sitt detaljsinne och sin enorma humor. Men att gå i affärer är han SÄMST på. Sämst. Eller så är det jag som är sämst på att gå i affärer med Einar.. mitt tålamod börjar på topp och slutar på noll. Och efter varje gång tänker jag att det var sista gången, definitivt sista gången. Aldrig mer. Minnet är kort. 
 
1 Mamma:

skriven

Kul att läsa! 👍❤ Ni e roliga båda två!😂😂😂

Svar: Visst är vi! 😝😘
Emmy

2 Kerstin:

skriven

Ni är underbara! Längtar tills JAG får berätta såna här historier om Alice sen... hehe, eller inte....❤ helst inte, men roligt i efterhand liksom! 😜

Svar: Ja, förhoppningsvis har Einar ärvt min självdistans och ser på det på ett roligt sätt i efterhand. ;) den spännande sudokun är ju något kul att prata om iaf! ;)
Emmy

Kommentera här: