Fläskläpp
Då har Manfred åsamkat sig sin första fläskläpp. Är man nyfiken och vill klättra upp på grejer och ställa sig inuti diverse lådor och sånt så lär ju något till slut hända.
Positivt med allt var dock att jag fick bokat ett besök hos psykolog angående min förlossningsdepression. Jag borde ju ha bokat det för längesen, redan när jag egentligen fattade att det var det jag hade, men mitt dumma knäppa dåliga samvete kände att andra nog hade större behov av det än vad lilla jag hade.
När han var 9 mån så kände jag för första gången att han luktade bebis. Och DÅ fattade jag att något varit fel innan. Jag är inte ur det helt ännu, men jag får oftare och oftare glimtar av hur det ska kännas. Han är inget barn jag "passar", som jag känt innan, utan han blir mer och mer min. På riktigt. Det är fantastiskt att känna de känslorna!
skriven
Vad jobbigt för dig. Depressioner har verkligen en förmåga att linda in ens liv i en massa konstiga, overkliga och jobbiga känslor. Skönt att du börjar hitta ut ur dimman igen:))) Och att du har kommit igång och blogga igen; kanske det har varit en av anledningarna till att bloggen har fått vila? Kram!