Pizzapyssel

Idag blev jag själv med Einar under eftermiddagen och kvällen, och därför kändes det viktigt att dagen skulle fortlöpa utan en alltför motsträvig Einar, eftersom ja... ni vet, fogkänningar och en allmänt andfådd mamma. Därmed slog jag på mitt tålamod till max och lät Einar hjälpa till med det mesta. Det är när han får hjälpa till som mest som han är som absolut mest medgörlig. 

Så det blev pizza till middag, som jag redan förberett bottnarna till och enkelt bara kunde ta upp ur frysen. Einar fick en bestickkniv och en champinjon och växte flera centimeter av stolthet över att få förtroendet att hjälpa mig att skära. Han var mycket koncentrerad och noggrann! 


Och så ost på det, som han också självklart fick hjälpa till strö över. Och så in i ugnen och vips fick vi oss en middag som Einar varit med och skapat.


Det är något visst med att se hur ens barn lär sig av att få uppgifter. Einar kan vara brötig och våldsam och göra en tokig, men vips så får man honom koncentrerad när han får en uppgift att göra. Han är lite som en hund som behöver stimulans i form av uppgifter. ;) 

Kommentera här: