Spräckt läpp
Det var betydligt mer svullet förut, och det gjorde så ont att jag storgrät direkt. Einar tröstade och gav mig snuttarna och strök mig över ryggen, "så så", och jag blev förvånad över hans empati.
Han ville att jag skulle sätta mig i soffan, men jag skyndade mig till frysen för att lägga kallt på läppen, och vips byttes det empatiska och gulliga till "vill ha!" när jag stod med frysta jordgubbar i en påse. Men det var tröstande så länge det varade! :)
skriven
Det där har hänt mig när jag har kommit i vägen för hundarna...