Prutbart är kul!
Idag köpte Johan en grön skinnjacka (fejk förstås, men skön och grön!). Hon ville ha 350, vi gav oss inte förrän vi fått den för 100. Två tröjor ville hon ha 300 för båda, men jag vågade inte pruta ner mer än till 150. Jag hade nog kunnat pruta ner mer. Konsten är att inte ge sig, och jag klantade mig och höjde mitt lägstabud. Hade jag gått därifrån med 100 som lägstabud så hade jag troligtvis fått det för det. Men jag är nöjd med mina långa mysiga koftor!
Regeln säger att man budar med under hälften och går uppåt. Men min bror Kalle ger ofta ett lägstabud direkt, något som känns på gränsen till skamligt. Sen står han fast vid det. "300" säger försäljaren. "70" säger Kalle. "Nej nej. 280" säger försäljaren. "70" svarar Kalle. "250?" säger försäljaren. "70" säger Kalle och skakar på huvudet och börjar gå iväg, och vips så säger försäljaren "Okej okej! 70!" och vips så har man vunnit! :)
Och det funkar! Jag prutar på samma sätt åt mamma. :) för hon klarar inte av att pruta ett dugg! :P