Nytt och ovant

Innan vi hämtade Kajsa så sa jag till Johan att vi nu ska börja rätt, att lära henne att vara passiv redan från början, så att hon kan lära sig att inte man inte måste hälsa på andra hundar osv. Allt sånt där jag trodde mig behöva, efter att ha haft en superframåt Ester och hennes valpar som alla visat framfötterna speciellt vad gäller hundar. Jag såg framför mig hur jag skulle behöva hindra Kajsa, lära henne att vara lugn innan hon får hälsa och att hon sen skulle glatt krypa fram och lägga sig platt för den äldre hunden. Inte hade jag ens kunnat föreställa mig att det ens fanns att hon skulle kunna vara motsatsen. Att hennes instinkt säger henne att fly, eller att hoppa upp min famn, så fort hon ser en annan hund? 

Min första tanke var att hon absolut inte får göra så, och att jag absolut inte kan acceptera det och att hon får helt finna sig i att möta andra och acceptera läget. 

Men så har jag nu vänt om. För hon är otroligt stabil i övrigt och visar att hon har ett vettigt och bra lynne, hon är liksom trygg i sig själv. Förutom just med det där med andra hundar. Och kanske att hon helt enkelt får vara det då? Alltså gnälla och visa obehag och så får vi se om det går över med tiden, utan att jag jobbar på det mer än att hon får träffa Abbe ofta, på avstånd, och lära känna honom först. 

Så nu vet ni det, ni med hundar som känner mig, att jag kommer att låta henne ta sin tid med detta. Jag kommer inte att kasta in henne och låta det lösa sig självt, utan jag kommer finnas där som en trygghet för henne. Och gå lugnt fram. Det vinner vi nog på i längden, även om det känns fånigt nu att ha en ickehundglad hund! 

Vi gillar henne iallafall! 

Kommentera här: