Esterochjag.blogg.se

Varje gång jag gjort "tricket" att stå från sittande så har jag tänkt efteråt att jag verkligen måste träna extra på det där med Ester så att det kan tränas bort och tränas rätt. Men det har inte blivit av. Förrän ikväll då Ester pockade på uppmärksamhet. Hon ville ut, fastän hon just varit ute, vilket brukar betyda att hon helt enkelt är rastlös.

Så jag tog en näve godis och satte igång. Jag sa "sitt" och gav godis när hon satte sig. Jag sa "stå", men när hon direkt markerade mitt knä med tassen så backade jag och visade att det inte var rätt. Jag började om igen från att hon skulle sitta, och så stå igen. Jag skyndade mig INNAN hon lyfte tassen att berömma henne, ljudligt så att hon kom bort sig med tasslyftandet. Detta gjorde jag säkert 15 ggr tills jag såg att hon förstod att STÅ betyder att INTE markera med tassen, utan att bara stå.

Det kändes riktigt bra att träna sådär, bara jag och Ester. När man har lärt sin hund alla kommandon man kan komma på och som man tror att man kan lära sin hund (för alla tricks i världen tror jag faktiskt inte att Ester kan lära sig av mig, för mitt tålamod är begränsat!) så blir det lätt att en del kommandon blir lite halvbra. Lite rostiga. Man upptäcker att de inte är EXAKT som man vill att de ska vara, men just när man märker det så finns inte riktigt stunden för att sätta igång och öva och göra om och göra rätt. Och så glöms det bort.

En annan sak Ester gör tokigt är att hon skäller när hon bugar. Det är också något jag behöver klura ut hur jag ska få bort. Antingen tror hon att hon SKA göra det, eller så är hon exalterad.

Göra om och göra rätt. Det är MITT fel att Ester gör fel. Inte hennes. Så måste jag alltid tänka.