Esterochjag.blogg.se

Vi har varit på återbesök hos veterinären som utförde operationen, och enligt hans utlåtande och efter vad han kunde se på röntgenbilder så växer vävnaden över skruvarna och allt ser jättebra ut. Hon läker mycket bra, får börja gå i trappor igen och får dessutom lov att gå hur långa promenader som helst. Dock fortfarande i koppel. för att hindra att hon springer. Hon bör inte få vara lös förrän i februari.

Suck! Jag som ALLTID har Ester lös minst en gång om dagen, och nu plötsligt måste hon vara en koppelhund. Men det är för läkningsprocessen, jag vet. Men ändock segt.

När man är van vid lite vardags-action som Ester så blir plötsligt två månader av koppelgående helt galet ickestimulerande. Jag kan inte öva sök med henne, för då springer hon för att leta upp godisarna, och hon får inte busa för mycket, för då rör hon för mycket på sig. Hon ska helst bara slappa. Men hur mycket kan man begära att en hund ska slappa? Jag vill att hon får kuta runt och studsa över stock och sten. Ju.

Hon har äntligen fått följa med ner till Markaryd, efter mycket tjat från Johan, och hon tycker det både är spännande och konstigt. Här finns vi i en lägenhet, och en villa-hund som Ester reagerar så fort det hörs något ute i trapphuset. Hjälp, ska vi verkligen bo i lägenhet i framtiden? Det kommer nog ta flera månader för Ester att lära bort att bli vaktig vid ljudet av att någon kommer utanför dörren. Dags att börja nu, med andra ord.