Hammarkullenfestival och grillkväll

Grannen Emelie och jag åkte igår till Hammarkullen för att se karnevalen för första gången. Jag tog med Ester eftersom jag vet att hon klarar av ljud och buller och mycket människor, och att ha med henne gjorde att en rolig episod uppstod när vi klivit av spårvagnen i Hammarkullen och står nedanför rulltrapporna som ska ta en upp till själva centrumet.
Jag tittar efter trappor, för Ester kan inte åka rulltrappa och dessutom hade jag för mig att man inte får ha hundar med när man åker rulltrappa. Men det påståendet fick jag svälja när jag såg en skylt där det stod "Hundar måste bäras".

Hundar måste bäras?! Ester väger 29 kg! Jaja, jag gav Emelie min väska och böjde på knäna och lyfte upp Ester och gick därefter på rulltrappan. MÅNGA vände sig om och skrattade, och både Emelie och jag skrattade tills jag till slut fick säga "jag FÅR inte skratta!" och jag verkligen kände att denna rulltrappan var låååång. Och ännu längre såg jag att den var när jag spanade uppåt, vi hade knappt åkt halvvägs när jag började känna att krafterna började tryta. Och bara tanken på att jag ens stod så, med en stor vit och tung hund i famnen, pga av en skylt, gjorde att skrattet bubblade i magen. Allt blev så komiskt. När vi väl kommit upp så ser jag till vänster att där fanns hiss! Det var alltså inte meningen att man skulle bära hunden upp, oavsett storlek. :) Jaja, gjort var gjort, och Ester trivdes i famnen. Hon somnade nästan med huvudet mot min axel.

Gissa om vi åkte hiss ner?

Hammarkullenkarnevalen var färgsprakande, tog massor av bilder med Emelies kamera, och därav dröjer det lite innan jag kan få dem och lägga upp dem här.

Ester var fantastisk i övrigt! Hon var enormt duktig, nosade inte på NÅGON och följde mig totalt. Stannade någon för att klappa så gav hon ett litet vift, blev omklappad, och sen var det vidare igen utan att anta att alla människor var eventuella klappare. Var så stolt över henne, och vi räknade ut att det var minst 11 personer som pekade och pratade OM henne när vi gick omkring. Emelie sa "Emmy, nu har det varit tre pers som gett komplimanger om Ester!" och jag sa "va?! jag har inte hört en enda? från och med nu räknar vi dem så får vi se hur många vi hör!". Det var en skön dag!

Jag fick mycket färg, har vita ränder efter alternecklinnet jag hade på mig, så en ljummen kväll var tacksam sen när vi återvände hem och bjöd in till grillkväll i grannens trädgård. De har en stor studsmatta också, så många fniss blev det när vi hoppade och hoppade och hoppade och till slut nästan föll ihop i en trött och flåsig och fnissande hög. :)

Vilket fantastiskt väder vi har! Det är ju nästan som julivärme!

Kvällen avslutades först på natten, då vi satt inne hos oss och spelade olika tärningslekar. Först vid 02.30 började folk dra sig hemåt och jag var helt död av trötthet. Tog hundarna på en runda mitt i natten och kunde därför vänta till kl 10.00 nästa morgon innan jag tog ut dem igen.
Sara har anpassat sig bra till vårt liv här hemma, hon verkar trivas! Önskar nästan att jag fick ha kvar henne några dagar till, och göda henne lite och motionera henne lite extra så att hon lägger på sig. Hon är en ganska benig irländsk röd setter, och ligger normalt ute som trädgårdshund med inte så regelbunden kraftig motion, som en hund av hennes slag är avlad för. Jag försöker kompensera detta med cykling och sökövningar, och så blandar jag hennes mat med olja och ägg. Jag tycker redan att hon lagt på sig. Kanske.

1 Johanna:

skriven

Men vad roligt. Jag kan nästan se det framför mig hur du står och kånkar på Ester i rulltrappan.

Skönt att hon är fogligare än Douglas. Hade jag försökt mig på en sådan prävning skulle han börjat gnaga på mitt huvud =D.

2 Emmy:

skriven

Ja, jag var ytterst tacksam att hon inte började krångla i rulltrappan. Hon var alldeles stilla, helt accepterande. Det var som om hon förstod sammanhanget, att det hade varit livsfarligt om hon kastat sig ur min famn och vi båda kanske hade ramlat ner för hela trappan! Dessutom var vi ju ute på äventyr! Och äventyret skulle ju inte börja på riktigt förrän EFTER rulltrappan! :) Då får man lugnt acceptera läget och bli buren. :)

Kommentera här: