Valpar i magen? :)
Vi får se om några veckor om det blir några valpar av det, de fullgjorde endast en parning även denna gång. Dock hängde de faktiskt längre än förra gången, vi missade säkert även en stund då vi inte upptäckte dem direkt. Pappa utbrast där vi satt och drack te: "Emmy! De hänger ihop!" "VA?! Gör de?! HURRA!"
Det gick till som så här:
Ester träffar Tickson, hon blir helt till sig av denna vackra gestalt och börjar genast locka till lek, medan han hela tiden undersöker hennes bak. Där hon kissar där går Tickson för att nosa och nosa och nosa och slicka. (ja, han SLICKAR faktiskt på kissfläcken) De kutar runt en stund, Ester verkar inte alls intresserad av att vika svansen åt sidan, det såg ut att bli lika misslyckat som i söndags. Vi suckar, försöker hålla Ester lite så att Tickson kan fjäska in sig, och visst ser det ut som att Ester tillåter det mer än förra gången, men ändock vill hon bara leka. De leker och leker, tumlar runt och kutar och ligger och flåsar och gör allt möjligt romantiskt tillsammans, förutom att just para sig. Då börjar Ester rida på Tickson, och Elsa (Ticksons matte) utbrister att det är ju ett tecken på att hon är villig, och vi tittar glada på för att se om han fattar detta. Hennes svans åker MYCKET tydligt HELT åt sidan, precis som förra gången, sådär onaturligt mycket åt sidan, och hon står helt stilla och låter honom slicka och nosa och till slut hoppa upp för att rida henne. Förra gången lät hon honom inte rida, hon bara lekte vidare och sprang undan och så blev det någon slags lek som gick ut på att akta baken. Men nu uppmuntrade hon honom, trots hans korta försök till att "fastna" eller "hänga" som man säger i hundbegreppsvärlden. Han försöker och försöker, men fastnar inte och ger upp alldeles för fort. Står där flåsande och börjar lukta runt istället, och Ester står undrande kvar, varför fortsatte han inte? Vi börjar ge upp hoppet, kanske att han helt enkelt inte orkar just idag? Ester börjar bli lite smått frustrerad, hon fortsätter att rida och busa med honom och inbjuda till parning, men hans försök är alldeles för korta för att resultera i en hängning. Så, vi frågar Elsa om han inte kan ta och vila inomhus och istället ta ut Simson för att se om denne erfarne hane kan få det gjort. Absolut, säger Elsa, och hämtar Simson, som direkt, trots sin stelhet, skyndar sig fram till Ester och visar mycket tydligt att han tycker om lukten från hennes bak. Han är dock gammal, och börjar jucka vid sidan av henne, och hon backar undan honom och vill inte riktigt låta honom komma upp. Han försöker och försöker, men varje gång han faktiskt lyckas komma upp så gnäller Ester till och springer undan. Vi ger det några försök till, för att se om Ester kanske bara behöver lite mer fjäsk från hans sida, men ger till slut upp. Ester vill inte ha Simson, och Simson verkar alldeles för flåsig för att kunna fullfölja en parning. Vi släpper in Simson igen, och direkt kommer Tickson ut och Ester blir MYCKET glad. De börjar leka runt igen, och fortsätter parningsförsöken. Vid detta laget har vi tröttnat på att stå och titta, och Elsas mamma bjuder in på en kopp te och smörgåstårta som blivit över efter ett tidigare kalas. Uppgivet går vi in, sätter oss, börjar prata. Ester blev undrande över vart vi tog vägen, hon ställer sig vid dörren och står där. Jag ser genom ett litet fönster intill dörren att hon står där, och Tickson står intill och försöker få henne till lek. Efter fyra kontrollkollningar från min sida ger Ester upp (hon har inte vetat om att jag kollat på henne) och springer iväg med Tickson igen. Det var då, några minuter senare, som pappa utbrast "Emmy! De hänger ihop!" och vi springer alla fram till fönstret och ser dem i "krabbställningen", då de står rumpa mot rumpa. I minst tio min stod de så, tills det blev färdigt och de släppte varandra. De såg så ynkliga ut, kunde ju inte komma loss. Och när de väl kom loss så nosade Ester sig i rumpan, sen på Tickson och sen kutade hon mot dörren med glädjesprång. Jag öppnade och mötte henne och fick höra riktiga glädjegny! Det var precis som att hon ville berätta för mig vad som hänt, att nu var det gjort! Hon var alldeles till sig, kunde inte sitta stilla alls, gned sig mot oss och snurrade runt och runt och tungan hängde ut och munnen var som ett stort leende. Jag grattade henne och uppmuntrade henne att springa tillbaka till Tickson, och direkt gjorde hon det, tog som ett segervarv runt honom för att sen springa tillbaka till oss. Och till pappa som då kommit ut även han för att höra hennes glada gnälltjut. :) Ester är kär.
Tänk att det kunde vara så ändå, att hon valde just Tickson framför Simson? Hon föredrog Ticksons personlighet framför Simsons. Det var Tickson som var värd henne, så romantiskt ändå!
Vi träffade även Ticksons syster, Zenta, som var på besök. Hon var mycket mindre än Ester, och halvt långhårig. Både mamma och jag var överens efteråt om att det inte gjorde så mycket om Ticksons korthårighet. Han har ett skönare temperament än Simson, är mer social och tillgiven och uppmärksam på allt runtomkring, och dessutom är det ju snyggast med antingen HELT korthårig eller HELT långhårig. Annars kan ju pälsen stå hur som helst, och ja... eller ja, visst vore det lite charmigt, men jag var ändå nöjd med Tickson som pappa. Esters val, och hon har smak! Han är ju jättesnygg!
Jag fick visa upp hennes konster för Elsas familj, så nu tror även de att jag lagt ner massa tid på att träna Ester. Ju fler som tror att Ester är en lydig hund, desto bättre. Haha.
För er som vill ha bilder från parningen så tog jag fyra dåliga bilder, men som ändå visar hur en hundparning går till, med juckande till hängning. Det är så osexigt som det kan bli, därför kan jag med att visa upp bilderna. Men i respekt mot Ticksons familj, som kanske inte riktigt tyckte att såna bilder borde läggas upp så där hur som helst, så lägger jag inte upp dem här på bloggen. Be om bilder och ni ska få bilder. :)
skriven
Heja Heja!
Äntligen har dom fått till det!
Kram!