Esterochjag.blogg.se

Det går faktiskt riktigt bra, SPECIELLT då hon lärt in "backa" så bra, och även "tillbaka" som jag råkat öva in utan att veta om det. Går hon före i kopplet och börjar dra så säger jag "Nej, tillbaaaka" och då tittar hon på mig och backar tillbaka eller går runt mig för att komma tillbaka till fotposition för att där få ett "då går vi" igen. 

Det funkar ÄNNU mer effektivt om jag varvar detta med att handgripligen FLYTTA tillbaka henne till att vara bakom mig, eller åtminstone huvudet i höjd bredvid mig, och man ser hur hon liksom ger upp och faktiskt går i min takt. Ett tag. Ett BRA tag, faktiskt en längre stund dag för dag. 

Detta har vi hållit på med sen i måndags kväll, efter att jag tittat på hundprogrammen efter varandra. Oftast tycker jag att det är roligt att titta, och liksom plocka ut det jag tror skulle funka för just mig och min hund, men just i måndags var det flera saker som jag blev tacksam över att ha sett. Jag testade sitt-dra-i-kopplet-övningen, och till min förvåning funkade det ju jättebra! Nu gör jag den lite då och då under promenaden, och jag hoppas på att få in den såpass bra att jag kan använda den under de hundmöten som Ester MÅSTE sitta kvar och ignorera mötande hund. 

Att ha en hund som man valt att inte gå kurser med (har ju ingen bil eller körkort) och som man helt enkelt får pröva sig fram med själv, vad som funkar och inte funkar, så är hundprogram en del av lärandet. Man plockar ut det man tror på, och varvar med det man känner är logiskt och så rådfrågar man eller läser på hundforum. 

Jag tror på att en hund är en hund, och är jag inte tydlig i min ledarroll så har jag en hund som inte är säker på sin hundroll. Och jag vill ha en hund som är hundrollssäker.  

Jag är tacksam över att ha fått en så lätt hund som Ester ändå är. Egentligen. :)